Det är svårt att föreställa sig hur en gata kan se ut när bilarna är borta. Vi är så vana vid asfalt, parkerade bilar och buller att det känns som naturlagar. Men det är det inte. Dra i reglaget nedan och se skillnaden med egna ögon.

Åsögatan på Södermalm idag: körbana och kantstensparkering upptar större delen av gatubredden. Samma vy av Åsögatan utan bilar: gatan är omgjord till gångstråk med träd, bänkar och uteserveringar. Idag Bilfritt
↔

Åsögatan

Tegelbacken idag: en bred trafikapparat med flera körfält mellan Gamla stan och Norrmalm. Samma vy av Tegelbacken utan biltrafik: ytan är omgjord till torg och gångstråk mot vattnet. Idag Bilfritt
↔

Tegelbacken

Hornsgatan idag: genomfartstrafik i båda riktningarna längs en av Stockholms mest luftförorenade gator. Samma vy av Hornsgatan utan bilar: körbanan är ersatt av trädplantering, cykelbana och breda gångytor. Idag Bilfritt
↔

Hornsgatan

Jungfrugatan på Östermalm idag: parkerade bilar längs båda trottoarkanterna. Samma vy av Jungfrugatan utan parkerade bilar: gatan har fått planteringar, cykelparkering och sittplatser. Idag Bilfritt
↔

Jungfrugatan

Vad får plats istället?

En parkeringsplats vid kantsten tar ungefär 15 kvadratmeter av gatan i anspråk. Bilen själv är bara omkring 8 kvadratmeter. Resten är utrymmet för att öppna dörren och kunna backa in. Vi har skrivit mer om hur en parkeringsplats mäts.

På den ytan får ungefär tio cyklar plats. Eller en uteservering med tio gäster. Ett kvarters kantstensparkering, lätt fyrtio platser, blir omkring 600 kvadratmeter, och det räcker till en park där hundratals människor kan andas, leka och mötas.

Det handlar i grunden om hur vi vill använda våra gemensamma ytor. Ska våra gator främst vara genomfartsleder och förvaringsplatser för privatfordon eller istället levande stadsrum?